Konsten att utvecklas
Parkour kan aldrig bli en idrott, och just därför kan man inte lära ut det som man skulle lära ut en idrott.
Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så kommer jag inte längre vara instruktör, och jag tänkte skriva lite mer angående det i det här inlägget.
Att ta på sig en mantel som en viktig petter instruktör är skitlätt, det kan vem som helst göra. Men att faktiskt utöva sin träningsmetod på riktigt och leva det är en helt annan grej.
Även fast att sprida parkour är en del av utövandet, så har jag nu kommit till insikt att jag har gjort detta på fel sätt.
Under mina två år som instruktör så känns det som att jag sakta men säkert blivit allt mer prat än verkstad vilket är raka motsatsen mot vad jag var.
Parkour är inget som man kan lära ut via föreningsverksamheter. Parkour är inget man över huvudtaget kan lära ut via ett instruktör till elev- förhållande. Ordet parkour instruktör är bara en illusion.
Parkour är något som man måste leva.
Man måste bege sig ut och faktiskt leva parkour, känna parkour. Den som aldrig gått ut helt ensam oberoende utav väder och tränat har aldrig tränat parkour. Den som aldrig gått ut och satt ett mål som man sedan fullföljt trots trötthet, trots blodspill, trots att det tar lång tid har aldrig tränat parkour.
Det finns dom som leker parkour, det var så jag började.
Det finns dom som utövar parkour, det var vad jag brukade göra.
Det finns dom som låtsas, eller tror sig träna parkour, det är vad jag blivit.
Det finns dom som lever parkour, det är vad jag nu ska göra.
"Those who can, do. Those who can't, teach" - George Bernard Shaw
Det är dags för mig att ta av mig manteln som parkour instruktör. Det är dags för mig att börja leva parkour.
Det bästa sättet för mig att sprida parkour är att sluta försöka lära ut det och "konvertera" folk till den parkour jag tror på. Det bästa sättet för mig att sprida parkour är att ge parkour sin egen syre att andas och utveklas själv, medans jag samtidigt utvecklas i den riktning jag vill, istället för den riktning som jag behöver.
Vare sig parkour ska växa är inget som ligger i mina händer, och jag bör sluta försöka kontrollera det.
Peace
Joseph
Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så kommer jag inte längre vara instruktör, och jag tänkte skriva lite mer angående det i det här inlägget.
Att ta på sig en mantel som en viktig petter instruktör är skitlätt, det kan vem som helst göra. Men att faktiskt utöva sin träningsmetod på riktigt och leva det är en helt annan grej.
Även fast att sprida parkour är en del av utövandet, så har jag nu kommit till insikt att jag har gjort detta på fel sätt.
Under mina två år som instruktör så känns det som att jag sakta men säkert blivit allt mer prat än verkstad vilket är raka motsatsen mot vad jag var.
Parkour är inget som man kan lära ut via föreningsverksamheter. Parkour är inget man över huvudtaget kan lära ut via ett instruktör till elev- förhållande. Ordet parkour instruktör är bara en illusion.
Parkour är något som man måste leva.
Man måste bege sig ut och faktiskt leva parkour, känna parkour. Den som aldrig gått ut helt ensam oberoende utav väder och tränat har aldrig tränat parkour. Den som aldrig gått ut och satt ett mål som man sedan fullföljt trots trötthet, trots blodspill, trots att det tar lång tid har aldrig tränat parkour.
Det finns dom som leker parkour, det var så jag började.
Det finns dom som utövar parkour, det var vad jag brukade göra.
Det finns dom som låtsas, eller tror sig träna parkour, det är vad jag blivit.
Det finns dom som lever parkour, det är vad jag nu ska göra.
"Those who can, do. Those who can't, teach" - George Bernard Shaw
Det är dags för mig att ta av mig manteln som parkour instruktör. Det är dags för mig att börja leva parkour.
Det bästa sättet för mig att sprida parkour är att sluta försöka lära ut det och "konvertera" folk till den parkour jag tror på. Det bästa sättet för mig att sprida parkour är att ge parkour sin egen syre att andas och utveklas själv, medans jag samtidigt utvecklas i den riktning jag vill, istället för den riktning som jag behöver.
Vare sig parkour ska växa är inget som ligger i mina händer, och jag bör sluta försöka kontrollera det.
Peace
Joseph
Dags att dra mig tillbaka
Jag har nu bestämt mig för att sluta vara instruktör efter sommaren.
För det första så är jag så sjukt imponerad över hur mycket parkour och dess intresse har växt i Norrköping, och jag kan nu med gott samvete dra mig tillbaka utan att behöva oroa mig över att det upphör.
För det andra så har jag börjat tappa bort mig själv. Jag har blivit så sjukt odisciplinerad den senaste tiden, och det känns som att mina egna mål sakta tonas bort och att jag allt mer börjar träna utan syfte.
Efter sommarn kommer jag börja träna ensam, och endast ute gällandes parkouren. Jag börjar bli bekväm med inomhus miljön vilket gör mig mer osäker utomhus. Detsutom så börjar jag träna på så sjukt onödiga saker såsom dubbel kongs, vilket man sällan använder sig utav ute.
Nu är det dags att släppa taget och låta parkour utvecklas på egen hand, jag har gjort mitt.
Peace
Joseph M
För det första så är jag så sjukt imponerad över hur mycket parkour och dess intresse har växt i Norrköping, och jag kan nu med gott samvete dra mig tillbaka utan att behöva oroa mig över att det upphör.
För det andra så har jag börjat tappa bort mig själv. Jag har blivit så sjukt odisciplinerad den senaste tiden, och det känns som att mina egna mål sakta tonas bort och att jag allt mer börjar träna utan syfte.
Efter sommarn kommer jag börja träna ensam, och endast ute gällandes parkouren. Jag börjar bli bekväm med inomhus miljön vilket gör mig mer osäker utomhus. Detsutom så börjar jag träna på så sjukt onödiga saker såsom dubbel kongs, vilket man sällan använder sig utav ute.
Nu är det dags att släppa taget och låta parkour utvecklas på egen hand, jag har gjort mitt.
Peace
Joseph M
ROAR
FAAAN VAD BRA DET KÄNNS!
Har nu tränat för första gången på ett jäävla tag, och fy helvete vad härligt det känns att vara tillbaka.
Inte nog med att jag fick träna, men jag har till min förvåning inte tappat ett skit (förutom konitionen :p)! Snarare tvärtom så har jag förbättrats under tiden jag var sjuk, märkligt nog. Dock tror jag det har att göra med att flera mentala spärrar har släppt och jag vågar ge allt.
Kan nu påstå att jag behärskar dubbel kongen rätt hyffsat, tog mig över 3 år, men nu har jag den!
Ryggen är lite bättre.
Systeman saknar jag dö mycket, är dö tagg på att slåss.
Halsen känns bara bra nu enda sedan jag bestämde mig för att bli frisk.
Allt flyter på så jääävla nice!
Peace
Har nu tränat för första gången på ett jäävla tag, och fy helvete vad härligt det känns att vara tillbaka.
Inte nog med att jag fick träna, men jag har till min förvåning inte tappat ett skit (förutom konitionen :p)! Snarare tvärtom så har jag förbättrats under tiden jag var sjuk, märkligt nog. Dock tror jag det har att göra med att flera mentala spärrar har släppt och jag vågar ge allt.
Kan nu påstå att jag behärskar dubbel kongen rätt hyffsat, tog mig över 3 år, men nu har jag den!
Ryggen är lite bättre.
Systeman saknar jag dö mycket, är dö tagg på att slåss.
Halsen känns bara bra nu enda sedan jag bestämde mig för att bli frisk.
Allt flyter på så jääävla nice!
Peace
För vad dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli
Har haft ont i halsen för länge nu, och för att citera cornelis vreeswijk.. "för var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli"..
Har missat för mycket träning nu, så jag har bestämt mig. Imorgon när jag vaknar så är jag frisk och jag kommer träna som vanligt, jag skiter fullständigt i om halsen blir sämre eller bättre.. Hoppas det blir min död
Peace
Har missat för mycket träning nu, så jag har bestämt mig. Imorgon när jag vaknar så är jag frisk och jag kommer träna som vanligt, jag skiter fullständigt i om halsen blir sämre eller bättre.. Hoppas det blir min död
Peace
Inspiration
"Inspiration, we take it in hope of one day giving it back"
Så stod det på en video jag såg för några år sedan.
Mitt mål med hela instruktörs kalaset som jag håller på med nu är att kunna inspirera minst en person så pass att parkour inte dör ut i Norrköping ifall jag skulle dra mig ur och sluta instruera.
Nu tänker jag inte skriva en lång text om hur mycket parkour har hjälpt mig, men jag vill på samma sett som jag själv blivit inspirerad och motiverad utav parkour kunna föra det vidare. Jag står i stort tack till alla gamla Norrköpings traceurer och alla inspirerande video klipp jag sett på youtube. Jag är inget stort fan av att spela in filmer, utan har bara gjort ett fåtal. Just nu känner jag dock att det inte är mer än rätt att jag spelar in en och delar med mig, om den nu insperar så mycket som en person så har den nått sitt syfte.
Videos är dock långt ifrån det enda sättet att sprida inspiration.
Idag var jag på borgsmo skolan och höll i två parkour idrottspass och jag måste säga att det var väldigt givande!
Mot slutet av sista passet när vi stretchade av fick jag frågan hur länge jag tränat parkour. Ca 3 ½ år. Sedan fick jag frågan: Kommer vi bli lika bra som dig när vi tränat så länge?
Förhoppningsvis bättre, var mitt svar.
Ibland glömmer jag bort varför jag har valt att instruera, men stunder som dessa påminner mig.
Stunder då jag ser folk bli inspirerade.
Någon dag kanske jag uppfyller mitt mål och kan fokusera endast på mig själv och min egen träning, men tills den dagen kommer så tänker jag fortsätta göra mitt bästa för att inspirera och öppna folks ögon för äkta parkour.
Jag mår bra.
Peace
Så stod det på en video jag såg för några år sedan.
Mitt mål med hela instruktörs kalaset som jag håller på med nu är att kunna inspirera minst en person så pass att parkour inte dör ut i Norrköping ifall jag skulle dra mig ur och sluta instruera.
Nu tänker jag inte skriva en lång text om hur mycket parkour har hjälpt mig, men jag vill på samma sett som jag själv blivit inspirerad och motiverad utav parkour kunna föra det vidare. Jag står i stort tack till alla gamla Norrköpings traceurer och alla inspirerande video klipp jag sett på youtube. Jag är inget stort fan av att spela in filmer, utan har bara gjort ett fåtal. Just nu känner jag dock att det inte är mer än rätt att jag spelar in en och delar med mig, om den nu insperar så mycket som en person så har den nått sitt syfte.
Videos är dock långt ifrån det enda sättet att sprida inspiration.
Idag var jag på borgsmo skolan och höll i två parkour idrottspass och jag måste säga att det var väldigt givande!
Mot slutet av sista passet när vi stretchade av fick jag frågan hur länge jag tränat parkour. Ca 3 ½ år. Sedan fick jag frågan: Kommer vi bli lika bra som dig när vi tränat så länge?
Förhoppningsvis bättre, var mitt svar.
Ibland glömmer jag bort varför jag har valt att instruera, men stunder som dessa påminner mig.
Stunder då jag ser folk bli inspirerade.
Någon dag kanske jag uppfyller mitt mål och kan fokusera endast på mig själv och min egen träning, men tills den dagen kommer så tänker jag fortsätta göra mitt bästa för att inspirera och öppna folks ögon för äkta parkour.
Jag mår bra.
Peace
Ett nytt hinder
SNÖ!
Jag har precis kommit fram till att det faktiskt är kul att träna i snö, omgivningen blir helt annorlunda och allt man kunde förut blir så mycket svårare.. Man måste tänka annorlunda helt enkelt, man hittar nya tekniker.
Det här blir min första hela snö vinter och mitt mål är att hitta ett sätt att röra sig där man drar nytta av snön istället för att ta sig förbi snön som om det vore ett hinder, snön finns där och kan man hitta effektivare sätt att röra sig så varför inte..
Jag var ute och tränade en kort stund idag för att testa nya saker, och har kommit fram till att rullen är en bra kompis.. Den kommer verkligen till nytta vid fler tillfällen än att dämpa fall.
Något man får tänka på som är mindre självklar är dock att man (iallafall jag) har kängor på sig, och därmed har man inte lika bra dämpning som löpar skorna (ännu en anledning att rulla), detsutom väger dom mer och man kan inte hoppa lika bra.
Snö är inget nytt hinder, det har funnits sen urminnes tider.. Men för mig, och många andra, är det ett nytt hinder..
Ett hinder som ska besegras!
Peace
Jag har precis kommit fram till att det faktiskt är kul att träna i snö, omgivningen blir helt annorlunda och allt man kunde förut blir så mycket svårare.. Man måste tänka annorlunda helt enkelt, man hittar nya tekniker.
Det här blir min första hela snö vinter och mitt mål är att hitta ett sätt att röra sig där man drar nytta av snön istället för att ta sig förbi snön som om det vore ett hinder, snön finns där och kan man hitta effektivare sätt att röra sig så varför inte..
Jag var ute och tränade en kort stund idag för att testa nya saker, och har kommit fram till att rullen är en bra kompis.. Den kommer verkligen till nytta vid fler tillfällen än att dämpa fall.
Något man får tänka på som är mindre självklar är dock att man (iallafall jag) har kängor på sig, och därmed har man inte lika bra dämpning som löpar skorna (ännu en anledning att rulla), detsutom väger dom mer och man kan inte hoppa lika bra.
Snö är inget nytt hinder, det har funnits sen urminnes tider.. Men för mig, och många andra, är det ett nytt hinder..
Ett hinder som ska besegras!
Peace
Tankar kring tävling inom parkour
Tjena!
Tänkte skriva lite om mina tankar kring tävling inom parkour.
Jag kan börja med att säga att jag är mot det, och det ska jag nu förklara varför:
Det är rentav omöjligt att tävla i parkour, för så fort man tävlar så slutar det vara parkour.
Vad menar jag med det?
Det är lätt att man ibland glömmer bort vad parkour är, och eftersom att parkour kan betyda olika för olika personer så är det svårt att fastställa vad som är parkour.
För mig är parkour en tränings metod. Ett sätt att träna kroppen och sinnet på. Att hela tiden förbättras, bli starkare och utvecklas som person.
Man tränar med målet att kunna besegra alla hinder som kommer i sin väg, oavsett i vilken form eller storlek hindret är i, och man lär sig att alla hinder går att besegra.
Kortfattat så brukar jag säga att parkour är konsten att nå.
Etik och moral är för mig också en del av parkour. Att ha sina värderingar och följa dom oavsett.
Viljan att hjälpa folk omkring en själv är också viktig, men för att göra det så bör man först kunna hjälpa sig själv.
Att kunna vara i nytta i olika situationer.
Att vara det bästa man kan vara.
Att alltid göra sitt bästa och aldrig ge upp.
Allt sånt är för mig en stor del av parkour.
Att bara träna parkour tekniker, såsom kong, speed, passe-murraille är för mig helt meningslöst ifall man inte har ett syfte bakom till varför man tränar på dom. Det hela med grundtekniker har jag nu i efterhand börjat inse är helt meningslöst ifall man inte förstår principen bakom. Parkour är mer än rörelse tekniker.
Och säg mig, hur tävlar man i att vara det bästa man kan vara? hur tävlar man i att kunna hjälpa sig själv och folk omkring en? hur tävlar man i att alltid göra sitt bästa? hur tävlar man i att kunna besegra alla hinder som kommer i ens väg?
Listan kan fortsätta, men det jag menar är att parkour är en träningsmetod, inte en sport.
Det tävlas i "parkour".. Men det "parkour" som alla clowner har börjat tävla i är för mig inte mer än en cirkus, att tävla i vem som kan göra snyggast teknik är verkligen inte parkour, inte för mig iallafall.
Väljer folk att tävla i "parkour" så finns det inte mycket jag kan göra åt saken, sålänge jag vet vart jag står och det inte stör min träning så får dom tävla bäst dom vill.
Sålänge jag får utöva min konst, sprida min inspiration och hjälpa folk nå sina egna mål så skiter jag fullständigt i vad andra clowner väljer att göra.
Peace
Tänkte skriva lite om mina tankar kring tävling inom parkour.
Jag kan börja med att säga att jag är mot det, och det ska jag nu förklara varför:
Det är rentav omöjligt att tävla i parkour, för så fort man tävlar så slutar det vara parkour.
Vad menar jag med det?
Det är lätt att man ibland glömmer bort vad parkour är, och eftersom att parkour kan betyda olika för olika personer så är det svårt att fastställa vad som är parkour.
För mig är parkour en tränings metod. Ett sätt att träna kroppen och sinnet på. Att hela tiden förbättras, bli starkare och utvecklas som person.
Man tränar med målet att kunna besegra alla hinder som kommer i sin väg, oavsett i vilken form eller storlek hindret är i, och man lär sig att alla hinder går att besegra.
Kortfattat så brukar jag säga att parkour är konsten att nå.
Etik och moral är för mig också en del av parkour. Att ha sina värderingar och följa dom oavsett.
Viljan att hjälpa folk omkring en själv är också viktig, men för att göra det så bör man först kunna hjälpa sig själv.
Att kunna vara i nytta i olika situationer.
Att vara det bästa man kan vara.
Att alltid göra sitt bästa och aldrig ge upp.
Allt sånt är för mig en stor del av parkour.
Att bara träna parkour tekniker, såsom kong, speed, passe-murraille är för mig helt meningslöst ifall man inte har ett syfte bakom till varför man tränar på dom. Det hela med grundtekniker har jag nu i efterhand börjat inse är helt meningslöst ifall man inte förstår principen bakom. Parkour är mer än rörelse tekniker.
Och säg mig, hur tävlar man i att vara det bästa man kan vara? hur tävlar man i att kunna hjälpa sig själv och folk omkring en? hur tävlar man i att alltid göra sitt bästa? hur tävlar man i att kunna besegra alla hinder som kommer i ens väg?
Listan kan fortsätta, men det jag menar är att parkour är en träningsmetod, inte en sport.
Det tävlas i "parkour".. Men det "parkour" som alla clowner har börjat tävla i är för mig inte mer än en cirkus, att tävla i vem som kan göra snyggast teknik är verkligen inte parkour, inte för mig iallafall.
Väljer folk att tävla i "parkour" så finns det inte mycket jag kan göra åt saken, sålänge jag vet vart jag står och det inte stör min träning så får dom tävla bäst dom vill.
Sålänge jag får utöva min konst, sprida min inspiration och hjälpa folk nå sina egna mål så skiter jag fullständigt i vad andra clowner väljer att göra.
Peace
Fegis
Teknik och styrka.. Sånt kommer med tiden, sånt kan vem som helst lära sig.
Den riktiga konsten är att kunna frigöra sig från sina spärrar, det har nu märkt att jag är usel på det.
Det största hindret man någonsin kan stöta på är en mental spärr.
Under 3 år har jag tränat med stor försiktighet, och inte alltid tagit så stora chanser.. Jag har lyssnat på det mitt huvud har sagt åt mig, och det har gjort mig svag.. Jag som hatar svaghet.
Under 3 år har jag lagt stor vikt på att utvecklas efter kroppens tempo, att vara noga med fys-träning och skadeförebyggande.. Rädd för att skada mig, rädd för att inte kunna träna igen..
Under 3 år har jag missat att träna det viktigaste, mitt psyke. Jag är inte mer än en fegis.
Jag är inte det bästa jag kan vara och det tänker jag ändra på. Om jag inte ens klarar av en simpel grund teknik som jag vet att jag kan göra, och har gjort på ett liknande ställe, vet jag inte vad jag är om inte en fegis.
Men inte längre, jag tänker inte vara en fegis längre. Det är dags att jag lägger in en ny sak i mitt schema: styrke träning för psyket. Jag måste lära mig att lita på mig förmåga, att veta vad jag kan göra och att faktiskt kunna göra det.
Nu är det fan slut på larv, nu är det fan dags att våga ta steget och utvecklas!
Den riktiga konsten är att kunna frigöra sig från sina spärrar, det har nu märkt att jag är usel på det.
Det största hindret man någonsin kan stöta på är en mental spärr.
Under 3 år har jag tränat med stor försiktighet, och inte alltid tagit så stora chanser.. Jag har lyssnat på det mitt huvud har sagt åt mig, och det har gjort mig svag.. Jag som hatar svaghet.
Under 3 år har jag lagt stor vikt på att utvecklas efter kroppens tempo, att vara noga med fys-träning och skadeförebyggande.. Rädd för att skada mig, rädd för att inte kunna träna igen..
Under 3 år har jag missat att träna det viktigaste, mitt psyke. Jag är inte mer än en fegis.
Jag är inte det bästa jag kan vara och det tänker jag ändra på. Om jag inte ens klarar av en simpel grund teknik som jag vet att jag kan göra, och har gjort på ett liknande ställe, vet jag inte vad jag är om inte en fegis.
Men inte längre, jag tänker inte vara en fegis längre. Det är dags att jag lägger in en ny sak i mitt schema: styrke träning för psyket. Jag måste lära mig att lita på mig förmåga, att veta vad jag kan göra och att faktiskt kunna göra det.
Nu är det fan slut på larv, nu är det fan dags att våga ta steget och utvecklas!
Handstand press
Äntligen kan jag påstå att jag behärskar press till handstand!
Klarade den för ca 2 veckor sedan.
Har även lyckats ta mig ner för 10 trappsteg på händer :)
Klarade den för ca 2 veckor sedan.
Har även lyckats ta mig ner för 10 trappsteg på händer :)
Uppdatering
Okeeeej, nu var det länge sen jag uppdaterade.. Here goes:
Handstands
Äntligen!
Äntligen har jag stått på händer på Dame du Lac!
Jag tränade länge för det där, och äntligen har jag gjort det..
Jag var sjukt skakis när jag stod där uppe och skulle upp till min handstand. För det första så fanns det inget bra ställe att placera händerna på, sen att man kan ramla ner om man hamnar i obalans. Att min morsa stod där nere och var skitnervös hjälpte inte heller :p
Men jag gjorde det och det är jag stolt över!
Förutom det så har jag lärt mig grodställning->press-up->handstand och att gå upp och ner för trappor. Neråt klarar jag ca 7 steg och uppåt har jag som mest klarat 3 steg.
Alltid kul när man ser sin utveckling, man blir så mycket mer motiverad att fortsätta!
Parkour
Har nu kommit igång igen efter ett uppehåll i sommar, det rullar på.
Jag vill jobba rätt mycket på min spänst och allmän ben styrka denna termin samtidigt som jag ska försöka hålla igång överkroppen samtidigt. Idag är jag bättre än vad jag var för exakt ett år sedan, vilket måste betyda att jag gör något rätt. Visserligen har jag inte utvecklats lika mycket som andra traceurer jag känner, antagligen så har jag utvecklats minst om jag ska jämföra mig med mina traceur kamrater. Parkour handlar dock om inviduell utveckling. Bara att fortsätta träna hårt och utvecklas!
En ny termin har startat i hallen nu och den här terminen ska vi försöka få mer ordning och struktur på det hela.
Systema
Systema?
Systema är en rysk kampart som skiljer sig rätt mycket från andra kamparter.
Denna termin har jag bytt ut boxningen mot systema. Boxningen tog upp för mycket tid kände jag, det blev alldeles för lite tid över för parkour förra terminen.
Ska bli intressant att få en inblick i systema, har inte bestämt mig för om jag ska fortsätta efter jul eller inte. Jag vet väldigt lite om systema men det verkar riktigt intressant och jag har lärt mig mycket på bara några träningar så vi får se vart det leder ^^
__
Det var nog en snabb överblick över vad som har hänt, vi får se när jag uppdaterar nästa gång..
Bai!
Handstands
Äntligen!
Äntligen har jag stått på händer på Dame du Lac!
Jag tränade länge för det där, och äntligen har jag gjort det..
Jag var sjukt skakis när jag stod där uppe och skulle upp till min handstand. För det första så fanns det inget bra ställe att placera händerna på, sen att man kan ramla ner om man hamnar i obalans. Att min morsa stod där nere och var skitnervös hjälpte inte heller :p
Men jag gjorde det och det är jag stolt över!
Förutom det så har jag lärt mig grodställning->press-up->handstand och att gå upp och ner för trappor. Neråt klarar jag ca 7 steg och uppåt har jag som mest klarat 3 steg.
Alltid kul när man ser sin utveckling, man blir så mycket mer motiverad att fortsätta!
Parkour
Har nu kommit igång igen efter ett uppehåll i sommar, det rullar på.
Jag vill jobba rätt mycket på min spänst och allmän ben styrka denna termin samtidigt som jag ska försöka hålla igång överkroppen samtidigt. Idag är jag bättre än vad jag var för exakt ett år sedan, vilket måste betyda att jag gör något rätt. Visserligen har jag inte utvecklats lika mycket som andra traceurer jag känner, antagligen så har jag utvecklats minst om jag ska jämföra mig med mina traceur kamrater. Parkour handlar dock om inviduell utveckling. Bara att fortsätta träna hårt och utvecklas!
En ny termin har startat i hallen nu och den här terminen ska vi försöka få mer ordning och struktur på det hela.
Systema
Systema?
Systema är en rysk kampart som skiljer sig rätt mycket från andra kamparter.
Denna termin har jag bytt ut boxningen mot systema. Boxningen tog upp för mycket tid kände jag, det blev alldeles för lite tid över för parkour förra terminen.
Ska bli intressant att få en inblick i systema, har inte bestämt mig för om jag ska fortsätta efter jul eller inte. Jag vet väldigt lite om systema men det verkar riktigt intressant och jag har lärt mig mycket på bara några träningar så vi får se vart det leder ^^
__
Det var nog en snabb överblick över vad som har hänt, vi får se när jag uppdaterar nästa gång..
Bai!
Lisses närmar sig!
Dags för uppdatering känns det som :p
Träningen har gått ganska segt, har varit lite sjuk till och från, men nu mår jag bättre!
I januari satte jag ett mål, att nu i juni stå på händer högst upp på dame du lac.. Och nu börjar det närma sig och jag ser fram emot det! Min handstand träning har gått bättre än förväntat så det kommer inte vara något problem :)
Kommer uppdatera med bilder när jag är hemma igen!
Annars så är det inte mycket nytt som händer, träningen rullar på.. dock har jag missat en del den senaste månaden.. Men allting går att ta igen, så det är lugnt :)
Träningen har gått ganska segt, har varit lite sjuk till och från, men nu mår jag bättre!
I januari satte jag ett mål, att nu i juni stå på händer högst upp på dame du lac.. Och nu börjar det närma sig och jag ser fram emot det! Min handstand träning har gått bättre än förväntat så det kommer inte vara något problem :)
Kommer uppdatera med bilder när jag är hemma igen!
Annars så är det inte mycket nytt som händer, träningen rullar på.. dock har jag missat en del den senaste månaden.. Men allting går att ta igen, så det är lugnt :)
Diplom matchen
Det gick inte riktigt så bra som jag hade hoppats.. Jag siktade på att få över 25 poäng, men jag fick bara 24..
Därför måste jag träna ännu hårdare nu, för nästa gång ska jag få över 30.
Ska jobba speciellt mycket på konditionen nu, den måste verkligen hänga med känner jag.
Peace
Därför måste jag träna ännu hårdare nu, för nästa gång ska jag få över 30.
Ska jobba speciellt mycket på konditionen nu, den måste verkligen hänga med känner jag.
Peace
Kort uppdatering
Shaaaa!
Okeah, tänkte skriva en kort uppdatering om vad som händer ^^
Igår(söndag) var en av dom skönaste träningarna på länge!
Började inomhus, men sen så gick jag, Danne och Ricko ut och tränade, gud vad jag älskar att träna ute!
Märkte att jag har blivit bättre på tic-tacs och att jag har ökat min spänst, vilket var fett nice.
Nu på lördag blir det att åka till eskelstuna och tävla i diplom boxning. Diplom boxning är en typ av uppvisningsboxning som går ut på att visa upp teknik istället för att knocka motståndaren. Låter ganska homo, men man brukar börja med det innan man tävlar i match boxning.
För cirka 3-4 år sen så höll jag på med boxning i ca 6 månader och gick då en diplom match. Kommer ihåg att jag var skit nervös. Och inte gick det särskilt bra :p Jag förlorade med 26-18 om jag minns rätt.
Den här gången siktar jag på att få över 25.
Vinst eller förlust spelar inte så stor roll för mig, sålänge jag gör det bästa jag kan och kan åka hem vetandes att jag inte kunde ha gjort något anorlunda för att prestera bättre.
Om cirka en månad bär det av till höganäs för att spendera en helg att träna med airwipp!
Ser fram emot det, det var skitkul senast!
Annars så händer det inte så mycket nytt på träningsfronten ^^
Peace!
Okeah, tänkte skriva en kort uppdatering om vad som händer ^^
Igår(söndag) var en av dom skönaste träningarna på länge!
Började inomhus, men sen så gick jag, Danne och Ricko ut och tränade, gud vad jag älskar att träna ute!
Märkte att jag har blivit bättre på tic-tacs och att jag har ökat min spänst, vilket var fett nice.
Nu på lördag blir det att åka till eskelstuna och tävla i diplom boxning. Diplom boxning är en typ av uppvisningsboxning som går ut på att visa upp teknik istället för att knocka motståndaren. Låter ganska homo, men man brukar börja med det innan man tävlar i match boxning.
För cirka 3-4 år sen så höll jag på med boxning i ca 6 månader och gick då en diplom match. Kommer ihåg att jag var skit nervös. Och inte gick det särskilt bra :p Jag förlorade med 26-18 om jag minns rätt.
Den här gången siktar jag på att få över 25.
Vinst eller förlust spelar inte så stor roll för mig, sålänge jag gör det bästa jag kan och kan åka hem vetandes att jag inte kunde ha gjort något anorlunda för att prestera bättre.
Om cirka en månad bär det av till höganäs för att spendera en helg att träna med airwipp!
Ser fram emot det, det var skitkul senast!
Annars så händer det inte så mycket nytt på träningsfronten ^^
Peace!
Trött i kroppen
Ännu en träningsvecka avslutad.
Jag är trött och kroppen känns tung, härligt är det.
Det här är min första hela träningsvecka sen halsflussen.. Känns bra att vara tillbaka, skönt.
Jag känner att jag uppskattar saker mer efter träning. Omgivningen ser finare ut, maten smakar godare och att sova känns mycket skönare.
Nu ska jag chilla lite, peace ^^
Jag är trött och kroppen känns tung, härligt är det.
Det här är min första hela träningsvecka sen halsflussen.. Känns bra att vara tillbaka, skönt.
Jag känner att jag uppskattar saker mer efter träning. Omgivningen ser finare ut, maten smakar godare och att sova känns mycket skönare.
Nu ska jag chilla lite, peace ^^
Oooo vad skönt med träningsvärk!
Shaaa!
Nu har jag ännu en gång återhämtat mig, den här gången från förkylning vilket kostade mig ännu en veckas träning >_>
Men nu är jag tillbaka och det är dags att ta igen!
Sitter med träningsvärk i överkroppen, gud vad skönt!
I söndags blev det parkour i hallen, vilket börjar kännas instängt nu när vädret börjar arta sig. Jag vill ut och träna, vilket jag inte får chansen till så ofta. Men nu är det inte långt kvar till boxnings sesongen är över och då har jag gott om tid!
Igår(måndag) var det boxning, så in i helvete skönt och uppskattat efter att ha varit hemma så länge!
Jag känner hur min kondition har blivit sämmre, dock så har min teknik förbättrats. Jag måste börja tvinga ut mig själv och springa, nu när det är plusgrader så har jag ingen ursäkt längre.
Efter sparringen blev det säck, men jag mådde lite illa pågrund av överansträngning eller något av den stilen.. Men ska jag ta igen så kan jag inte bara sluta, jag fortsatte och tänkte igenom 3 meningar i min skalle om och om igen: "Stark man, stark själ, stark kropp!".. Efter första ronden på säck mådde jag inte alls illa längre och kunde öka upp tempot.
Den 24 april kommer jag kanske köra en diplom match, uppdaterar mer om det när det närmar sig ^^
Den 13 maj blir det också att åka till höganäs vilker jag ser fram emot ^^
Aja, nu blir det att träna hårt!
Peace!
Nu har jag ännu en gång återhämtat mig, den här gången från förkylning vilket kostade mig ännu en veckas träning >_>
Men nu är jag tillbaka och det är dags att ta igen!
Sitter med träningsvärk i överkroppen, gud vad skönt!
I söndags blev det parkour i hallen, vilket börjar kännas instängt nu när vädret börjar arta sig. Jag vill ut och träna, vilket jag inte får chansen till så ofta. Men nu är det inte långt kvar till boxnings sesongen är över och då har jag gott om tid!
Igår(måndag) var det boxning, så in i helvete skönt och uppskattat efter att ha varit hemma så länge!
Jag känner hur min kondition har blivit sämmre, dock så har min teknik förbättrats. Jag måste börja tvinga ut mig själv och springa, nu när det är plusgrader så har jag ingen ursäkt längre.
Efter sparringen blev det säck, men jag mådde lite illa pågrund av överansträngning eller något av den stilen.. Men ska jag ta igen så kan jag inte bara sluta, jag fortsatte och tänkte igenom 3 meningar i min skalle om och om igen: "Stark man, stark själ, stark kropp!".. Efter första ronden på säck mådde jag inte alls illa längre och kunde öka upp tempot.
Den 24 april kommer jag kanske köra en diplom match, uppdaterar mer om det när det närmar sig ^^
Den 13 maj blir det också att åka till höganäs vilker jag ser fram emot ^^
Aja, nu blir det att träna hårt!
Peace!
