Konsten att utvecklas
Parkour kan aldrig bli en idrott, och just därför kan man inte lära ut det som man skulle lära ut en idrott.
Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så kommer jag inte längre vara instruktör, och jag tänkte skriva lite mer angående det i det här inlägget.
Att ta på sig en mantel som en viktig petter instruktör är skitlätt, det kan vem som helst göra. Men att faktiskt utöva sin träningsmetod på riktigt och leva det är en helt annan grej.
Även fast att sprida parkour är en del av utövandet, så har jag nu kommit till insikt att jag har gjort detta på fel sätt.
Under mina två år som instruktör så känns det som att jag sakta men säkert blivit allt mer prat än verkstad vilket är raka motsatsen mot vad jag var.
Parkour är inget som man kan lära ut via föreningsverksamheter. Parkour är inget man över huvudtaget kan lära ut via ett instruktör till elev- förhållande. Ordet parkour instruktör är bara en illusion.
Parkour är något som man måste leva.
Man måste bege sig ut och faktiskt leva parkour, känna parkour. Den som aldrig gått ut helt ensam oberoende utav väder och tränat har aldrig tränat parkour. Den som aldrig gått ut och satt ett mål som man sedan fullföljt trots trötthet, trots blodspill, trots att det tar lång tid har aldrig tränat parkour.
Det finns dom som leker parkour, det var så jag började.
Det finns dom som utövar parkour, det var vad jag brukade göra.
Det finns dom som låtsas, eller tror sig träna parkour, det är vad jag blivit.
Det finns dom som lever parkour, det är vad jag nu ska göra.
"Those who can, do. Those who can't, teach" - George Bernard Shaw
Det är dags för mig att ta av mig manteln som parkour instruktör. Det är dags för mig att börja leva parkour.
Det bästa sättet för mig att sprida parkour är att sluta försöka lära ut det och "konvertera" folk till den parkour jag tror på. Det bästa sättet för mig att sprida parkour är att ge parkour sin egen syre att andas och utveklas själv, medans jag samtidigt utvecklas i den riktning jag vill, istället för den riktning som jag behöver.
Vare sig parkour ska växa är inget som ligger i mina händer, och jag bör sluta försöka kontrollera det.
Peace
Joseph
Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så kommer jag inte längre vara instruktör, och jag tänkte skriva lite mer angående det i det här inlägget.
Att ta på sig en mantel som en viktig petter instruktör är skitlätt, det kan vem som helst göra. Men att faktiskt utöva sin träningsmetod på riktigt och leva det är en helt annan grej.
Även fast att sprida parkour är en del av utövandet, så har jag nu kommit till insikt att jag har gjort detta på fel sätt.
Under mina två år som instruktör så känns det som att jag sakta men säkert blivit allt mer prat än verkstad vilket är raka motsatsen mot vad jag var.
Parkour är inget som man kan lära ut via föreningsverksamheter. Parkour är inget man över huvudtaget kan lära ut via ett instruktör till elev- förhållande. Ordet parkour instruktör är bara en illusion.
Parkour är något som man måste leva.
Man måste bege sig ut och faktiskt leva parkour, känna parkour. Den som aldrig gått ut helt ensam oberoende utav väder och tränat har aldrig tränat parkour. Den som aldrig gått ut och satt ett mål som man sedan fullföljt trots trötthet, trots blodspill, trots att det tar lång tid har aldrig tränat parkour.
Det finns dom som leker parkour, det var så jag började.
Det finns dom som utövar parkour, det var vad jag brukade göra.
Det finns dom som låtsas, eller tror sig träna parkour, det är vad jag blivit.
Det finns dom som lever parkour, det är vad jag nu ska göra.
"Those who can, do. Those who can't, teach" - George Bernard Shaw
Det är dags för mig att ta av mig manteln som parkour instruktör. Det är dags för mig att börja leva parkour.
Det bästa sättet för mig att sprida parkour är att sluta försöka lära ut det och "konvertera" folk till den parkour jag tror på. Det bästa sättet för mig att sprida parkour är att ge parkour sin egen syre att andas och utveklas själv, medans jag samtidigt utvecklas i den riktning jag vill, istället för den riktning som jag behöver.
Vare sig parkour ska växa är inget som ligger i mina händer, och jag bör sluta försöka kontrollera det.
Peace
Joseph
